Tyvärr är kvällens program om Virginia Woolf på The English Bookshop i Stockholm inställt på grund av sjukdom hos den butiksansvariga. Vi hoppas på snabbt tillfrisknande och att vårt program kan hållas framöver.
Glad påsk till alla!
Tyvärr är kvällens program om Virginia Woolf på The English Bookshop i Stockholm inställt på grund av sjukdom hos den butiksansvariga. Vi hoppas på snabbt tillfrisknande och att vårt program kan hållas framöver.
Glad påsk till alla!
Vill berätta att klockan 17 på torsdag, i övermorgon, det vill säga skärtorsdag, kommer Daniel Ogden, Veronica Granlund och jag att samtala om Virginia Woolf på The English Bookshop, Södermannagatan 22 i Stockholm.
Varför tala om denna litterära ikon just på torsdag den 28 mars? Därför att det är Virginia Woolfs dödsdag. Det var den dagen hon tog sitt liv genom att dränka sig i floden Ouse nära intill paret Woolfs lantställe Monks House.
Samtalet på The Engslih Bookshop kommer att handlar om Woolfs liv, hennes författargärning, hennes vänner i Bloomsburygruppen och vad som ledde henne fram till självmordet. Varmt välkommen!
Virginia Woolf ger ut Ett eget rum 1929. Hon kunde inte ana att det skulle bli en kultbok för den feministiska rörelsen. Ändå var det oundvikligt. Ett eget rum är genomsyrad av Woolfs återhållna vrede över kvinnors underordnade ställning i samhället. Hennes budskap till sina medsystrar är det här: kräv ett utrymme där du får göra det du vill och är ämnad för; sluta att underskatta dig själv; du har blivit uppfostrad att spegla mannen och återge honom i dubbel storlek för att han ska må bra, men sluta upp med det; ge mannen den plats han förtjänar men inte mer.
Om hundra år kommer kvinnorna inte längre att vara det svaga, skyddade könet, om hundra år kommer de att vara delaktiga i allt som pågår i samhället och ha tillträde till alla slags yrken, skriver Woolf. Om hundra år. Det är bara några år dit.
Har vi total jämlikhet i dag, mars 2024? Nej. För ett par dagar sedan uttalade jämställdhetsexperten Sandra Lindström i DN att jämlikhet har inte uppnåtts inom något av regeringens prioriterade områden: makt, ekonomi, utbildning, hälsa, hushållsarbete och utsatthet. Jämställdhetsmyndigheten rapporterar istället att det går bakåt. Det är mer än bedrövligt.
Man får vara glad för att vissa saker ändå har blivit bättre jämfört med tidigare. I England, under Virginia Woolfs tid, kunde en äkta man som ville bli av med hustru ta henne till en marknad, sätta en snara om hennes hals och sälja henne till högstbjudande. Wife selling pågick från 1600-talet till tidigt 1900-tal.
Har precis gått in på STV Play och sett programmet Go'kväll från den 26 januari. Författaren Susanna Alakoski bjuder sin mormor, Virginia Woolf och Moa Martinson på middag. Programledaren frågar om dessa tre hade haft något roligt att prata om. Alakoski svarar att det tror hon säkert, alla bör ha haft något roligt att berätta.
Många tror att Virginia Woolf var dyster och nedstämd. Det är fel. Faktum är att hennes samtida har vittnat om att Woolf var glad och munter i vänners lag. Hon älskade att skratta åt skämt och var själv en fantastisk konversatör som fängslade människor och fick dem att skratta. Kort sagt, hon var the life of the party och alla ville vara med henne. Bättre, mer underhållande sällskap kunde Alakoskis mormor och Moa Martinson inte ha fått.
Alakoski talar om hur det skulle ha varit om Woolf hade levat idag. Skulle hon då ha behövt ta livet av sig? Nej, alldeles säkert inte. I dag skulle läkarna ha gett den psykiskt sköra författaren en bättre behandling. När hon levde, under första halvan av 1900-talet, hade man inget annat än farligt starka mediciner som lagrades i kroppen att tillgå. Huvudvärkstabletterna gav Woolf ännu mer huvudvärk, ångestmedicinerna gav ännu mer ångest.
Mycket tyder på att Virginia Woolf levde med en medicinförgiftning. Utan dessa läkemedelsgifter i kroppen skulle hon bättre ha klarat det svåra livet under andra världskriget – starkt ransonerade livsmedel, dåligt uppvärmda hus, försämrade kommunikationer, ljudet av bombplan varje dag, ständiga rapporter om döda.
Woolf dränkte sig den 28 mars 1941. Jag önskar att hon visste hur mycket hon har betytt för flera generationer av kvinnor. Susanna Alakoski menar att Woolf har varit hennes ledstjärna och är odödlig. Javisst. En odödlig författare och briljant essäist.
Vill du veta mer om Virginia Woolf, läs min biografi.
Upplandsmuséet i Uppsala i julljus |
Julfrukter : Holsteiner Cox och sicilianska blodapelsiner
Julfisk : lutfisk bakad i ugn med brynt smör, hackade mandlar, gröna ärtor och kokt potatis
Julmusik : Paris Concert på SVT
Julläsning : Foster av Claire Keegan
Julpoet : Mary Ruefle som läser sina dikter på YouTube
I kapitel tre i romanen Jakobs rum av Virginia Woolf läser man: Listless is the air in an empty room, just swelling the curtain; the flowers in the jar shift. One fibre in the wicker arm-chair creaks, though no one sits there. Samma meningar återkommer ordagrant lika på bokens sista sida. De måste ha varit viktiga för författaren. Kanske sammanfattar de Woolfs sorg efter älsklingsbrodern Thoby som dog ung.
På sidan 48 i den svenska översättningen av Siri Thorngren-Olin står "Slapp är luften i ett tomt rum, den sätter bara gardinerna i rörelse, blommorna i vasen skälver. Det knakar till litet i gungstolen fastän ingen sitter i den".
På sidan 196 står så här: "Loj är luften i ett tomt rum, den får bara gardinerna att bukta ut litet. Blommorna i vasen skälver lätt. Det knakar till i gungstolen fastän ingen sitter där".
De två meningarna borde ha haft samma lydelse på båda ställena. Men kanske noterade inte översättaren att de dök upp i romanen en gång till?
I går mötte jag en ung kvinna med gula strumpor på gågatan i Uppsala. Gula strumpor får mig att tänka på Virginia Woolf. När hon första gången träffade Vita Sackville-West bar hon orangegula yllestrumpor och Vita tyckte inte att det var vackert. Totalt oaffekterad, har inga yttre prydnader och klär sig alldeles gräsligt, skrev Vita till sin make Harold Nicolson efter sitt andra möte med Virginia; då hade ändå författaren bytt ut yllestrumporna mot lite elegantare gula silkesstrumpor.
I Lewes, Sussex, England, visas fram till 7 januari en intressant utställning med titeln Bring no clothes. När paret Woolf bad T S Eliot att besöka dem i fritidshuset Monk´s House sommaren 1920 skrev hon just så i sin inbjudan och menade att gästen inte skulle packa några finkläder att byta om till vid middag för sådana konventionella vanor hade värdfolket slutat med för länge sedan.
Bring no clothes är en utställning över klädmodet i Bloomsburygruppen som satts upp av modeskribenten Charlie Porter. Tyvärr kunde han inte ta med så många plagg efter systrarna Virginia Woolf och Vanessa Bell. En dagboksanteckning gjord av Vanessa Bells hushållerska Grace Higgens visar att hon en vecka efter Bells död i april 1961 brände det mesta av den dödas kläder. Porter tror att Woolfs garderob kan ha rönt samma öde. Ingen av de samtida tänkte på att de här kvinnornas kläder kunde vara av intresse för eftervärlden.
Vi som inte kan åka till Lewes kan läsa Charlie Porters personligt hållna volym Bring no clothes. Mycket läsvärd bok.
Under överinseende av drottning Sylvia invigdes häromdagen en ny bronsskulptur på Union Square i New Yourk: en krokodil i naturlig storlek gjord av den svenska konstnären Alexander Klingspor. Krokodilen knyter an till en hundra år gammal myt om att människor har släppt små babykrokodiler från Florida i stadens kloaksystem, krokodiler som växt sig stora och simmar runt därnere under fötterna på New York-borna.
Lånade hem Min bokvärld av Kerstin Ekman. Hon berättar i den boken om sina största läsupplevelser och jag var nyfiken på vad Virginia Woolf betydde för henne. Döm om min förvåning när jag ser att Woolf fått nio rader i boken. Ynka nio rader. Kerstin Ekman fick analysera Mot fyren när hon studerade litteraturhistoria på femtiotalet, gav inte mycket för det litterära greppet medvetandeström och har sedan aldrig läst något mer av Woolf.
Önskar att Kerstin Ekman ville ge Virginia Woolf en ny chans. Just nu läser jag Jacob's Room för jag vet inte vilken gång i ordningen. Virginia Woolf skriver så vackert. Hör här:
Listless is the air in an empty room, just swelling the curtain; the flowers in the jar shift. One fibre in the wicker arm-chair creaks, though no one sits there.
Jacob's Room i en upplaga från 1960. Omslaget har Vanessa Bell, syster till Virginia Woolf, gjort.